Jag fattar verkligen inte vad jag gör för fel!

Min första lektion idag var spanska, en två timmars lektion, jag gick efter en timma. Jag pallade inte att vara kvar! Det känns så meningslöst! Jag konsentrerar mig inte, det är som om jag sitter där i min egna lilla värld och klottrar i mitt anteckningsblock. På rasten som vi har mitt i lektionen tog jag min väska och gick, skrev upp mig på "sjuklistan" och drog in till stan..

.........................

Vädret, ja vad ska man säga, regningt^^ Så jag bytte från spårvagn till spårvagn och "checkade in" stan :) Jag kunde ju inte åka hem, för jag ville inte att pappa skulle veta att jag inte var i skolan. Så jag satt i vagnarna i ca. 2 timmar, sedan var jag ganska less på det, så då fick det bli en fika på donken (A)

En latte och chokladmuffins i regnet :p Mysigt värre asså ;)

Idag har det verkligen inte varit en bra dag! Jag hatar verkligen skolan..!

Innan så har skolan varit mitt liv, jag ville inte missa en dag. Jag skrattade massor, hela tiden verkligen^^ Jag trivdes, hade massa kompisar och var "duktig". ´

Hemma så hade jag det inte bra. Men i skolan, där kunde jag glömma bort allt det dåliga, ingen kunde tro att jag inte hade det bra hemma..

Pg.a att jag hade det så "dåligt" hemma, så tvingades jag att flytta, det var dock ett val som jag gjorde själv, men det var nödvändigt för att jag skulle "klara mig".

Jag bodde i en liten by vid namn Nossebro <3 "där känner alla varandra", det är litet och tryggt. Jag bodde i ett hus med min mamma, hennes kille, och två av mina småsystrar. Malin 13 år, och Molly 3 år. Molly är dock min halvsyster..

Jag hade världens underbaraste vänner! Några har jag fortfarande kontakt med, men det är inte som förr..Här hette jag Pernilla.

Nu bor jag i Göteborg med min pappa, (som jag inte känner så väl..), hans tjej, hennes dotter (tessan 6 år) och min riktiga lillebror Simon 9 år. Jag bor i en stor stad, i en lägenhet, med en famlij som jag knappt känner, går på ett gymnasium och läser ett ämne som jag inte ens är intresserad av med en massa andra elever och jag känner inte en kotte! Det är hemskt! Jag hatar det verkligen.

Jag sörjer mitt liv som jag har förlorat. Jag har verkligen förändrats. Nu pratar jag knappt längre, jag orkar inte och det känns så fel.

Nu har jag kommit över min största sorg, eller, den har blivit hanterbar iallafall. Men den stämpeln jag har fått här, jag tror inte att jag kan få bort den. De tror att jag är den tysta, tråkiga tjejen, och det,,stämmer verkligen inte.

Ett ganska tydligt exempel på att jag verkligen ha förändrats;

På fb så finns det bilder mad taggar. I Pernilla, (som jag hette förrut) fick taggen "You always have fun". DET, beskriver henne så jävla bra^^ haha, alltid ett leende på läpparna och hon som alltid drog de dåliga skämten. 

"må säga att min humor är ganska konstigt, jag är en knas skalle, ett riktigt púcko, omfg DRINK ME!"

Nu för ett tag sen så fick Axelina taggen av en annan kompis "lever i sin egna lilla värld", och det är precis vad jag gör! Jag har stängt ut allt och alla runt omkring mig. Det är verkligen inget jag vill, men så har det blivit :/

Jag ska byta gymnasium nu. För att kunna börja om på nytt. Jag ska bara gå dit, och visa dem vem jag är. Jag vet att jag är en jävligt rolig typ^^ det är bara synd att jag inte har kunnat visa det på donner..

I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the worlds greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it mmm
I'm the worlds greatest

I've start to look at myself in that way. It really help me to feel better, and the song is awesome! LOVE IT^^

I love to write, that's why i start this blog. To have a space where i can write down my feelings, i have so much on my minde right now, and it's too much to keep it inside.. I can, with my hand on my heart, promes that i'll write down MANY lyrics and poems here :D

I'm a very emotional person. So i love to talk feelings!

Anlediningen till att jag skriver på engelska är ganska simpel, jag älskar språket! Så de flesta av mina texter är på engelska, det är på det spårket jag helst förklarar mig, mina känslor osv. :D Även när jag väl skriver på svenska så kmr det att "slinka in" engelska uttryck, haha, det tänker jag inte ens försöka att undvika^^