Jag har börjat undra över en sak..

Jag älskar mina vänner, verkligen ÄLSKAR! De betyder så jävla mycket för mig, de är lite dem som har format mig till den jag är. Jag skulle absolut inte vara samma person utan dem! <3

Och när jag är kär, då älskar jag verkligen personen! Den formar mig, och de saker jag gör, och det humöret jag är på, beror på personen ifråga. Jag vill bara vara nära personen, och samma sak gäller mina vänner!

Självklart så vill jag inte "få ut" samma ur min relation till mina vänner som med "my lover". När jag hör kärlekslåter så skulle jag lika gärna kunna tänka på mina vänner, som på "mr. love". Det kanske bara är jag som tänker så, men det tror jag faktiskt inte, inte om man tänker efter.

Det är som om det är samma kärlek, fast med olika behov..? Eller så är det att "mr.love" är som min bästa vän, för så måste det också vara! Jag vet inte, men jag har börjat fundera i dessa tankar^^

Yepp, höstlovet är verkligen räddat! Igår så hade jag inga specifika planer på vad jag skulle underhålla mig med, men idag så har jag "bokat upp" heela veckan <:

Snackade med min halvsyrra nu, och vi bestämmde att vi skulle träffas! :D Det var riktigt länge sedan, och det ska bli SKITKUL! :3

Hon bor i lysekil, i en egen lägenhet (a), (16 år), så vi får se vad vi hittar på x)

Där ska jag stanna någon dag, sedan så drar jag vidare till främmestad för att hälsa på mina "barndomskompisar" haha, som jag flyttade ifrån i sommras.. Saknar dem till tusen!!

Jag mår så jävla bra nu! C: Det gör så mycket att ha saker att se fram emot, och jag har varit själv så mycket det senaste, så det ska bli superkul nu i veckan! :D

Puss på ni underbaraste! :*